inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott.

(ett utkast från förr som aldrig blev publicerat)
 
Ibland vet jag inte vad som är värst, att se sin vän lida eller lida själv. Troligtvis det förstnämnda. Det spelar liksom ingen roll vad man säger, eller hur många gånger man upprepar "det blir bättre". Varje gång en person sa så till mig så ville jag bara skjuta personen i huvudet. Nästan. Det är så jävla svårt att tro att någonting kan bli bra när man är på botten. När man inte kan komma längre ner i skiten. När man ligger i fosterställning, redo att springa ut framför första bästa bil.
 
Det enda man kan göra är att härda ut. 
 
Och jag vet ju att det blir bättre. Det blir ungefär tusen gånger bättre. Synd bara att man inte förstår det när man ligger där på botten och kravlar.

Fina ord

Skriv här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig ▲

Din mail: (krävs inte)

Din bloggadress/hemsida:

Dina ord:

Trackback
RSS 2.0