och det känns som jag gett allt jag kan ge, ändå har jag inte hittat vad jag letat efter.

 
Alltså. Vilken helg. Vilken jävla helg! Just nu vill jag inte ens tänka på alkohol. Det var sjukt längesen jag förtärde så här mycket alkohol under en och samma helg. Trots att kroppen är lite sliten så var det sjukt värt det. Jag har haft så himla kul med massa fina vänner. Jag och Emma var uppe på taket och såg ut över vår stad i lördags natt. Kände en speciell känsla. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var, men det var någonting som kändes i magen i alla fall.
 
Igår kväll när jag gick hem från Emma och Mattias i mörkret var jag så himla nöjd, trots den där slitna känslan. Klockan slog sex och Domkyrkan spelade en lång och fin melodi när jag passerade. Jag tänkte att livet är fan inte så dåligt ändå. Även fast det inte riktigt alltid blir som man vill, man råkar skicka dom där fylletexterna, man får inte riktigt den man vill ha (eller vill man ha den på riktigt? eller är det bara för det är lite svårt man vill ha det?), så är livet ändå rätt nice. Det var det jag tänkte när jag gick hem. Kanske är inte den här stan så dålig ändå. Den är rätt fin. Och vafan, det är väl ändå bättre att göra en miljon misstag nu, än sen?

Fina ord

Skriv här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig ▲

Din mail: (krävs inte)

Din bloggadress/hemsida:

Dina ord:

Trackback
RSS 2.0