och det känns som jag gett allt jag kan ge, ändå har jag inte hittat vad jag letat efter.

 
Alltså. Vilken helg. Vilken jävla helg! Just nu vill jag inte ens tänka på alkohol. Det var sjukt längesen jag förtärde så här mycket alkohol under en och samma helg. Trots att kroppen är lite sliten så var det sjukt värt det. Jag har haft så himla kul med massa fina vänner. Jag och Emma var uppe på taket och såg ut över vår stad i lördags natt. Kände en speciell känsla. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var, men det var någonting som kändes i magen i alla fall.
 
Igår kväll när jag gick hem från Emma och Mattias i mörkret var jag så himla nöjd, trots den där slitna känslan. Klockan slog sex och Domkyrkan spelade en lång och fin melodi när jag passerade. Jag tänkte att livet är fan inte så dåligt ändå. Även fast det inte riktigt alltid blir som man vill, man råkar skicka dom där fylletexterna, man får inte riktigt den man vill ha (eller vill man ha den på riktigt? eller är det bara för det är lite svårt man vill ha det?), så är livet ändå rätt nice. Det var det jag tänkte när jag gick hem. Kanske är inte den här stan så dålig ändå. Den är rätt fin. Och vafan, det är väl ändå bättre att göra en miljon misstag nu, än sen?

lost.

Min fina sjömansskjorta som jag fick när jag fyllde år.
 
Ibland måste jag påminna mig själv om hur fina vänner jag har omkring mig(!!), ett alldeles eget hem och ett jobb. Sådant som kan vara lite lätt att glömma bort och ta för givet när man är allmänt lost i livet.

ibland.

 

kärlek är ett brev skickat tusen gånger.

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen

Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut

Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig


störd.

Jag trodde liksom att mitt psyke blivit lite bättre sen mitt fjortonåriga jag.
Åtminstone lite.
Tydligen inte.
Hur kan man ständigt drabbas av panik så fort något går åt det seriösa hållet?

så jävla klar.

Jag känner mig klar. Vad som menas med det vet jag inte riktigt. Bara att jag är klar.
 
Kanske var det när någon tog min hand i sin. Kanske var det då jag förstod. Förstod att allt jag pysslar med är skit. Och vad gör man när man känner sig klar? Jag vet inte alls.

i snön syns spåren av oss själva, kvitton vittnar om sena kvällar.

Gör en lista över sånt som jag vill ha, och sånt som jag mår dåligt av. 
Det är mycket som måste bort, många som måste bort.

 
Min största undran: Hur fan lyckas man hålla sig borta från det som man egentligen mår dåligt av? saker som man vet kommer ta död på en. Känslomässiga saker man egentligen inte orkar ge sig in på, men är tillräckligt dum för att göra det ändå?

hösttankar.

Igår var det verkligen ett perfekt höstväder. En sån där frisk luft och en värmande sol.
 
Ibland kommer ens misstag och snedsteg i livet över en. Sånt man inte kan göra något åt idag. Hur fan botar man en sådan ångest egentligen? Jag försöker tänka att det enda man kan göra är att gå vidare och aldrig någonsin göra om det, att jag faktiskt lärde mig något av det. För det gjorde jag verkligen. Något som är ännu sorgligare är att se dom som inte verkar ha lärt sig av dessa misstag. Dom som gör om dom gång på gång. Jag är trött på dramatik.
Så jävla trött.

hela världen är så underbar, bara man får ett svar.

tumblr.
 
Stänger av helt just nu. Trodde inte att jag skulle kunna göra det. Varför gå och älta massa strunt som ändå kommer skita sig i slutet ändå, känner jag. 
 
 
 
vi kör väl på va? okej då

✿❀❁✿❀❁

tumblr.

svammel.

Det är jobbigt när man vänjer sig vid saker. Fäster sig.
För det blir så fruktansvärt jobbigt när detta mönster bryts.

måndag.


en sån där kväll bara.

Igår var en sån där kväll när man bara ligger och stirrar i tomma intet och lyssnar på musik. Och tänker. Det var längesen sist faktiskt.
När jag precis kan snudda vid det jag vill ha så slår jag bort det. Rädd? Jag vet inte. Istället väljer jag det som jag vet kommer skita sig. Väljer nästan lite medvetet att sätta mig i skiten och bli sårad. 
 
Vet inte ens vad jag vill säga med den här texten. Bara svammel. Försökte nog mest att göra en liten analys av mig själv igår, varför jag väljer som jag gör. Varför måste man alltid vilja ha det man inte kan få?

det är mycket som måste bort. många som måste bort. många som har missförstått.

 
Har kommit till en punkt då jag inser att det går helt enkelt inte att ha en normal relation till vissa. Det kommer alltid förbli konstigt och obekvämt. Är så sjukt trött på att försöka få allt att bara vara vanligt och avslappnat. Men det går inte när den andra inte vill. Och jag är så himla trött på att försöka och allt bara misstolkas precis hela tiden.
 
(bild via weheartit)

så äre.


flummiga tankar en fredagsnatt.

hur ska något kunna gå över när det aldrig fick ett riktigt slut,
eller ens en riktig början?

☂☂☂☂☂☂☂

det är storm i sverige, orkaner i skåne. det har stormat i mig det senaste året.
alla är rädda, men jag är glad över att slippa vara ensam och rädd idag.


inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott.

(ett utkast från förr som aldrig blev publicerat)
 
Ibland vet jag inte vad som är värst, att se sin vän lida eller lida själv. Troligtvis det förstnämnda. Det spelar liksom ingen roll vad man säger, eller hur många gånger man upprepar "det blir bättre". Varje gång en person sa så till mig så ville jag bara skjuta personen i huvudet. Nästan. Det är så jävla svårt att tro att någonting kan bli bra när man är på botten. När man inte kan komma längre ner i skiten. När man ligger i fosterställning, redo att springa ut framför första bästa bil.
 
Det enda man kan göra är att härda ut. 
 
Och jag vet ju att det blir bättre. Det blir ungefär tusen gånger bättre. Synd bara att man inte förstår det när man ligger där på botten och kravlar.

ett fel närmare rätt.

att det kan få plats så jävla många känslor i min lilla kropp, knäppt.

kommerintepånågonbrarubrik.




lite fint som jag hittade hos Sandra Beijer

Tidigare inlägg
RSS 2.0