måndag.
en sån där kväll bara.
Igår var en sån där kväll när man bara ligger och stirrar i tomma intet och lyssnar på musik. Och tänker. Det var längesen sist faktiskt.
När jag precis kan snudda vid det jag vill ha så slår jag bort det. Rädd? Jag vet inte. Istället väljer jag det som jag vet kommer skita sig. Väljer nästan lite medvetet att sätta mig i skiten och bli sårad.
Vet inte ens vad jag vill säga med den här texten. Bara svammel. Försökte nog mest att göra en liten analys av mig själv igår, varför jag väljer som jag gör. Varför måste man alltid vilja ha det man inte kan få?
det är mycket som måste bort. många som måste bort. många som har missförstått.
Har kommit till en punkt då jag inser att det går helt enkelt inte att ha en normal relation till vissa. Det kommer alltid förbli konstigt och obekvämt. Är så sjukt trött på att försöka få allt att bara vara vanligt och avslappnat. Men det går inte när den andra inte vill. Och jag är så himla trött på att försöka och allt bara misstolkas precis hela tiden.
(bild via weheartit)
så äre.
flummiga tankar en fredagsnatt.
hur ska något kunna gå över när det aldrig fick ett riktigt slut,
eller ens en riktig början?
☂☂☂☂☂☂☂
det är storm i sverige, orkaner i skåne. det har stormat i mig det senaste året.
alla är rädda, men jag är glad över att slippa vara ensam och rädd idag.
alla är rädda, men jag är glad över att slippa vara ensam och rädd idag.
inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott.
(ett utkast från förr som aldrig blev publicerat)
Ibland vet jag inte vad som är värst, att se sin vän lida eller lida själv. Troligtvis det förstnämnda. Det spelar liksom ingen roll vad man säger, eller hur många gånger man upprepar "det blir bättre". Varje gång en person sa så till mig så ville jag bara skjuta personen i huvudet. Nästan. Det är så jävla svårt att tro att någonting kan bli bra när man är på botten. När man inte kan komma längre ner i skiten. När man ligger i fosterställning, redo att springa ut framför första bästa bil.
Det enda man kan göra är att härda ut.
Och jag vet ju att det blir bättre. Det blir ungefär tusen gånger bättre. Synd bara att man inte förstår det när man ligger där på botten och kravlar.
ett fel närmare rätt.
att det kan få plats så jävla många känslor i min lilla kropp, knäppt.
kommerintepånågonbrarubrik.
lite fint som jag hittade hos Sandra Beijer
I can't control my hope, I can't control my dreams, I can't eat, I can't sleep, I can't do anything.
Dags att göra det som mina vänner sagt i hundra år.
Nu skiter vi i det här och går vidare. Jag måste. Annars sprängs jag.
sinnen.
vill bara sniffa sönder dig.
glad to hear your voice but your voice has turned ice cold. leaving loads of messages, leaving you notes on your locked up door and your shut off phone. it was that very moment that I made up my mind. there's no longer no use for me to try.
10 orsaker att hata dig:
ett. För att du inte vill vara min.
två. För att du inte vill vara min.
tre. För att du inte vill vara min.
fyra. För att du inte vill vara min.
fem: För att du inte vill vara min.
sex. För att du inte vill vara min.
sju. För att du inte vill vara min.
åtta. För att du inte vill vara min.
nio. För att du inte vill vara min.
tio. För att jag vill vara din.
(sanning från michaela forni)
samma nätter väntar alla
varför kan ingenting bara bli som jag vill någon gång?
det där som kallas livet tror jag.
Lyssnar på låtarna från Jespers begravning och andra typiska gråtlåtar. Ligger och tycker synd om mig själv. Undrar varför jag alltid ska välja det komplicerade före det enkla. Varför vill man alltid ha det man inte kan få?
Ska man lyssna på sitt hjärta eller sin hjärna? dom säger ju två helt olika saker.
Jag hatar facebook. Har kommit fram till att det nästan gör mig mer deprimerad än glad. Nästan.
(och nej, jag är inte längre iskall, det var skönt så länge det varade)
o.r.k.a.r i.n.t.e m.e.r
det här måste få ett slut.
kallt hjärta.
Min önskan har gått i uppfyllelse. Jag känner inget längre. Eller, jag känner bara när jag vill känna. Kanske har jag hittat någon slags off-knapp på mina känslor. Jag har kontrollen nu. Jag vill i alla fall tro att jag har kontroll. Mitt hjärta känns iskallt och det låter så hemskt. Men fy fan så skönt det är.
vi får se hur länge jag tycker det är skönt.
nu kan du få mig så lätt.
Livet är fan bra konstigt. Ibland känns det så fint i lilla hjärtat och i nästa stund känns det lite som i den här videon. Känslorna svänger rejält just nu. Jag är bäst på att tro det värsta om folk, och så kommer det ett fint litet sms med förklaring till allt. Så känner man sig dum igen.
Minns inte när mitt hjärta slog normalt senast. Eller jo, kanske. Men jag tror jag gillar när det känns som att hjärtat ska sprängas i vilken sekund som helst. Fast det skulle vara skönt om det kunde börja slå i normal takt, bara för en stund.
när hjärtat inte längre vill vara med.
Är trött på den här ångesten och det ständiga trycket över bröstet. Det går liksom inte mer.
två anteckningar från mobilen.
om du är bränd och rädd, lägg av med det.
lättare sagt än gjort tror jag.
